Väninnor

I första akten presenteras huvudkonflikten i laga ordning. I centrum finns två väninnor: Georgina och Rosa. Mellan dem står Elof som ska gifta sig med Rosa men som sedan länge älskat Georgina. I kretsen uppträder också ett antal äldre kvinnor som antingen förvärrar intrigen eller söker lösa den. Där finns också några löjtnanter och unga flickor.
   I andra akten har Rosa och Elof gift sig. Till deras egendom utanför Södertälje kommer Georgina med sin sjuka mor. Intrigen skruvas upp i allt tätare turer genom frukostrum, mörka salonger och vintrig park mot en oundviklig upplösning. Hemliga brev som trillar ur fickor, brev som inte brinner upp, en ros som tecken mellan det hemliga kärleksparet, skuggor i salongen samt en trasig bro varifrån Elof störtar hör till det som bidrar till den oundvikliga upplösningen.  
   Under tiden har Rosa förstått vad som håller på att hända. Hon vägrar dock att varken låtsas om någonting eller anklaga sin man. När hon får tillfälle skjuter hon dock Georgina i sank. Hon förlåter sin ångerfulla man som förundras över hur långt en kvinnas mildhet kan sträcka sig. Enligt sista strykningen omfattas dock inte Georgina av Rosas mildhet. Sin svekfulla väninna kan hon aldrig förlåta.

Lundberg, Emelie, Väninnor, handskrivet manuskript, Kungliga teaterns arkiv