Anna Wahlenberg (1858 - 1933)
Handling
En vacker prinsessa sitter småsjungande och nystar upp en garnhärva. Runt henne står tre friare och käbblar om vem som ska hålla i garnhärvan. Kungen och drottningen är oroliga eftersom det verkar omöjligt att finnas någon friare som faller prinsessan i smaken. Till föräldrarnas glädje lovar hon att gifta sig med den som kan finna orden till sista raden på visan hon alltid nynnar. Alla, från prinsar till simpelt folk, kommer för att pröva lyckan. Men ingen av dem lyckas finna ord som harmonierar med melodin.
En dag går prinsessan vilse och möter en ung och stilig roddare. Hans sätt att sjunga visan tilltalar prinsessans känsliga öra. Men när hon får se roddarens enkla grå stuga, omgiven ogräs, förbyts hennes glädje i tårar. Baler, uppassning och promenader på krattade gångar kommer att ersättas med att skura golv, laga mat och spinna. En fé räddar dock situationen genom en mängd förvandlingsnummer. Prinsessan bestämmer sig för att stanna kvar hos roddaren som breder ut sina armar och sjunger:
Då på slottets trappa
I sin vita kappa,
I sin ungdoms vår
Vackra prinsen står.
Då med ens är sömnen slut
Då slår alla rosor ut. (s. 151)
Wahlenberg, Anna, Prinsessans visa, Stockholm, 1909
Ett traditionellt sagospel där kärleken får rosenknoppen att slå ut i blom.