I Stenbrohult

Kyrkoherden berättar för sin fru att det går så dåligt med sonen Karls studier att han hellre bör sättas i hantverkslära än fortsätta på prästutbildningen.
När Karl så kommer hem på besök brister han gång på gång ut i kärleksförklaringar till naturen. Han blir än mer entusiastisk när torparflickan Maja sjunger en sång om Guds skapelse.  Han talar så övertygande om hur Guds kärlek och vishet finns i allt från blomstrens fägring till den mest eländiga mask.
Kyrkoherdern ger med sig. Han ska inte tvinga sonen i skomakarlära utan låta honom fortsätta studera.

Roos, Anna Maria, "I Stenbrohult", i Ur svenska historien, 1915