Brända tomten

Ursprungsbeteckning: Kammarspel

August Strindberg (1849 - 1912)

Rollista

Färgarn, Rudolf Valström.
Främlingen, Dennes Broder, Arvid Valström.
Murarn (Svåger till Trädgårdsmästarn) Andersson.
Gumman, Hans Hustru.
Trädgårdsmästarn, Gustafsson. Murarns Sväger.
Alfred, Hans Son.
Stenhuggarn (Syssling till Lik-Kusken) Albert Eriksson.
Matilda, Hans Dotter.
Lik-Kusken, Syssling till Stenhuggarn.
Civil, Polis.
Målarn, Sjöblom.
Fru Vesterlund, värdinna på "Sista Spiken", förr sköterska åt Färgarn.
Frun, Färgarns Hustru.
Studenten.

Antal (totalt):

Antal män:

Antal kvinnor:

Allt utspelar sig vid ruinerna av det hus som brunnit ner under natten. Dit kommer nyfikna från grannskapet. Dit kommer också Främlingen. Han har varit borta i många år och återvänt för att få återse sitt föräldrarhem. Det är för sent.
   Under det att brandorsaken utreds och utspekuleras framkommer nu en rad historier kring de boende i kvarteret. Främlingen återser alla de personer som var så viktiga under hans barndom. Han minns gamla oförrätter, skulder och lögner. Livet tycks honom som en väv där mönstret framträder först på ålderdomen.
   Medan den civila polisen förhör vittnen listar Främlingen ut orsaken till branden. Det är en komplicerad intrig där hans bror Färgarn är den skyldige. Han har riktat misstankarna mot Studenten som har en kärlekshistoria med hans fru. Hon, som kunnat fria honom, kan inte vittna utan att avslöja sitt äktenskapsbrott.
   Färgaren går emellertid miste om försäkringspengarna då assuransavgiften betalats in för sent. Främlingen lägger en krans på ruinen av sitt föräldrarhem. Sedan ger han sig återigen ut i världen.

Källa:

Strindberg, August, Brända tomten, 1907.
Handskrivet manuskript, "Brända tomten", Litteraturbanken

Visa/dölj uppsättningshistoria

Brända tomten - det andra kammarspelet på Intima teatern.

Brända tomten hade urpremiär på Intima teatern den 5 december 1907. Förväntningarna inte särskilt höga efter premiären på Pelikanen, det första kammarspelet som mött publiken några veckor tidigare. I Dagens Nyheter bävade Bo Bergman inför de "hårresande siffror " han hört om antalet kommande kammarspel.
   Den lilla salongen på Intima teatern var ändå nästan full. Flera recensenter tyckte att öppningen var lovande med en "doft af Stockholmsstämning".  Daniel Hallström i Nya Dagligt Allehanda satt och hoppades på en stockholmsskildring a là Röda rummet men insåg snart att detta icke var skrivet av " den blixtrande, kvicke " Strindberg från förr utan av "den sjukligt misstänksamme människohataren".
   Det var lätt att se Brända tomten som en fortsättning på Pelikanen, både i handling och tematik. "Återigen får man se in i ett hem - denna gång efter eldsvådan, i "Pelikanen" var det före - och återigen afslöjades hemmet och familjen som en tummelpats för alla upptänkliga brott, olyckor och bedrägerier, som en allas strid mot alla." Man kände igen Strindberg i: " Den gamla soppan, hatet, afunden, lifsledan, förtviflan - alla negativa egenskaper, som står att finna i ett svenskt lexikon! (AB)"
   Man ansåg att eländet den här gången presenterades i en helt ofullkomlig form, dramat var "utkavlad till faddaste tunnbröd "  där fanns " ingen idé, icke en ledande tanke, icke ens ruinerna af en handling(AB)". Det var en omöjlig komposition, där figurerna hela tiden drogs in på scenen med rop som" nu kommer den, och "där har vi den ( DN)".
Flera recensenter ansåg att man gjort Strindberg en björntjänst genom att uppföra Brända tomten. "Finns det ingen som vill och kan försvara ett stort geni mot honom själf i hans svaga stunder? (SVD)"

in i det parodiska...
Bo Bergman skrev att han helst skulle velat skratta åt det hela om det inte fanns en sån " tragisk botten i pjäsen, nämligen diktaren själf (DN)." Han och hans kolleger tyckte synd om Strindberg.
När Brända tomten sändes i en radioteaterföreställning i december 1933 blev det ett helt annat mottagande. Det var ensemblen från Lorensbergsteatern i Göteborg under regi av Knut Ström som stod bakom mikrofonerna. De fick beröm för sitt spel där karaktärerna var "ordentligt genomtänkta(SVD)" Recensenten menade att pjäsen kom till sin rätt som hörspel samt gjorde en reflexion över Strindberg som "småaktighetens geni" och om hur Brända tomten borde läsas: "Han drev sitt rättshaveri in i det parodiska, och jag undrar om inte det riktiga vore att spela exempelvis "Brända tomten" parodiskt(SVD)".

med galghumor..
1946 satte Olof Molander upp Brända tomten på Dramatikerstudion i Stockholm. Reaktionen var överraskande. Nu framkallade detta kammarspel munterhet i salongen. "Nu infördes i början av första akten den ena efter den andra av andraplansfigurerna - kvarterets folk - som halvt komiska personager ur stockholmskt folkliv i början av seklet.... Tarvlighet, glädje åt andras ont och nyfikenhet förde ibland komiken i närheten av det makabra(Ollén)."
Bo Bergman skulle ha fått fritt utlopp för sin lust att skratta på Dramatikerstudion 1946. Det komiska fanns i Brända tomten.

Marika V Lagercrantz

Ollén, Gunnar, Strindbergs dramatik, 1961
Aftonbladet, 1907-12-06
Dagens Nyheter, 1907-12-06
Nya Dagligt Allehanda, 1907-12-06
Svenska Dagbladet, 1907-12-06

: Faksimil
: Bearbetningsbar text (Word)
Tryckår:: 1907
Antal akter:: 2
Antal sidor:: 76
Urpremiär:: Intima teatern, Stockholm, 1907-12-05
Här finns titeln:: LIBRIS

Kommentarer

logga in eller registrera dig för att kunna kommentera

Brända tomten

Handling

Kommentarer

NYTILLKOMNA PJÄSER

SÖK PJÄSER