Blommor i drifbänk

Ursprungsbeteckning: Komedi

Frans Hedberg (1828 - 1908)

Rollista

Friherrinnan Hjelm, Claras mor.
Major Hjelm, hennes svåger.
Edvard, hans son, vice häradshöfding.
Baron Valter, husarlöjtnant.
Evald, hans yngre bror, kadett.
Valters umgängesvänner:
Kammarjunkare Stjerne,
Kgl. Sekter Puddelkrans,
Konsul Ettrig.
M:lle Palmén, pensionsförestånderska.
M:lle Florin, första lärarinna.
Anna Holm, underlärarinna.
Lärare i pensionen:
Kandidaten Dogmér,
Magister Bruus.
Helpensionärer hos M:lle Palmén:
Clara Hjelm, 17 år,
Isabella Roth, 16 år,
Alma Ström, 17 år,
Lotten Alm, 18 år,
Erika Larsson, 15 år,
Elise Troman, 14 år.
Fru Ström, bagareenka, Almas mor.
Inspektor Larsson, Erikas far.
Jean, baronens betjent.
Christine, mamsell Palméns piga.
Pensionärer.
Promenerande.
Badgäster.

Antal (totalt):

Antal män:

Antal kvinnor:

Blommor i drifbänk är en skarp kritik riktad mot flickpensioner. Inledningen som utspelas i Kungsträdgården är härlig och fartfylld. Vi får möta ett socialt brokigt galleri av karaktärer som lekande barn, moraliska och omoraliska män, stolta och skenheliga kvinnor samt en grupp tonårsflickor som är internerade vid M:lle Palméns pension. Den andra akten som utspelas i skolsalen klargör lärarnas olika ambitioner och visar att utbildningens kvalité haltar betänkligt. Lektionen i franska handlar sålunda inte så mycket om språket i sig, utan snarare om hur unga kvinnor bör använda det för att framstå som kvinnliga, inte minst i mötet med män. Fröken lär dem följande:

   Se nu på mig, när man vill säga det der ordet expressift, så sätter man hufvudet på
   sned, blickar mot himlen, ifall man inte har något annat att se på, och säger med den
   djupaste inspiration, ordet: j’aime! J’aime! j’aime!

På pensionen finns också bra lärare som den buttra men rekordeliga magister Bruus och den goda och utsatta underlärarinnan Anna. Efter diverse konflikter som grundar sig i falska rykten och missförstånd får allt en lycklig upplösning i kärlekens tecken för såväl lärare som skolflickor.

Källa:

Hedberg, frans, Blommor i drifbänk, 1862

Visa/dölj uppsättningshistoria

Recensenten i Aftonbladet var förvånad över tendensen i Hedbergs Blommor i drifbänk, dvs. hans syrliga kritik mot flickors skolutbildning. Och det i en tid när det didaktiska var starkt ifrågasatt inom estetiken. Recensenten lät tankarna vandra vidare i en tidstypisk evolutionär anda.

   Förklaringen torde möjligen ligga deri, att hvarje diktart skall i hvarje land ha sina utvecklingsstadier, och att vår på
   det hela taget ännu så unga dramatik äfven borde genomgå tendensarbetenas stadium, som, enligt hvad vi antydt,
   ännu torde vara förherrskande.

Recensenten påpekade att Hedberg bara kritiserade men inte själv presenterade något förslag på hur den kvinnliga uppfostran borde vara. Vidare frågade han retoriskt om det var en sann bild av flickpensionerna som förmedlades och svarade något tvekande att det var: ”bilden af ett tillstånd som nyligen varit ganska allmänt, och som ännu to[r]de ha många, alltför många motsvarigheter i verkligheten, men som för ögonblicket och sedan någon tid tillbaka börjat lemna rum för ett bättre”. Bortsett från den allvarsamma tendensen var Blommor i drifbänk också ett väldigt underhållande lustspel. Vilket, enligt recensenten, till stor del var en frukt av Hedbergs förmåga att utnyttja scenrummets alla resurser. Skådespelare och teaterelever fick allmänt beröm för sina framföranden. En av eleverna, fröken Klefberg, framhölls dock särskilt för sin tolkning av en: ”flicka i ’slynåldern’, utrustad med godt hufvud, god iakttagelseförmåga och en spetsig tunga”.

Ulrika Lindgren

Källa:
Aftonbladet, 1862-05-19

: Faksimil
: Bearbetningsbar text (Word)
Tryckår:: 1862
Antal akter:: 4
Antal sidor:: 122
Urpremiär:: Kongl.Dramatiska Teatern, 1862-05-17
Här finns titeln:: LIBRIS

Kommentarer

logga in eller registrera dig för att kunna kommentera

Blommor i drifbänk

Handling

Kommentarer

NYTILLKOMNA PJÄSER

SÖK PJÄSER