Unga grevens hjärta

En oväderskväll återkommer en ung greve till sitt barndomshem i sällskap med en köpman. Regnet öser ner, åskan mullrar och blixtar skär genom skyarna. Anledningen till hans besök är att han ska sälja en del av det gamla möblemanget; det enda som återstår för att affären ska vara avklarad är att han undertecknar kontraktet.
   Trotjänarinnan Gustava försöker ihärdigt övertyga greven om att han inte ska sälja. Enligt henne är möbler inte bara materiella ting, utan själfulla varelser med känslor. Greven döljer inte sin munterhet när hon berättar att klockan och sekretären är förlovade med varandra och att det ska bli bröllop när de fyller hundra år. När möbler uppnår denna aktningsvärda ålder blir de nämligen fria och rörliga.
   Ovädret tilltar. Greven och köpmannen kan inte åka, utan måste övernatta på slottet. Greven lägger sig på soffan, släcker lampan och somnar.
   I det stämningsfulla månskenet börjar möblerna prata med varandra. Plötsligt tänds lampetterna och möbelsjälarna framträder som mänskliga skepnader. De är väldigt skygga för människor, så när greven börjar vakna släcker Länstolsfrun lampetterna genom att svepa med sjalen över dem. Den sömndruckna greven, som tyckt sig ha skymtat någon, tänder lampan och ser sig omkring - men ingen är där.
   Han lägger sig ner, släcker lampan och låtsas sova. I dunklet framträder Stolsflickorna och blåser ljus i lampetterna. Tunga steg hörs i trappan och Salsskåpsfrun och Kakelugnsherrn som bor på undervåningen kommer in. De berättar upprört att greven tänker sälja några av möblerna. Sekretärsdamen blir förtvivlad, dels för att hon inte kommer att kunna gifta sig med klockynglingen, dels för att greven inte kommer att hitta familjeringen som hon bär i sitt lönnfack. En råtta lösgör Sekretärsdamens själ. Sakta smyger hon fram till greven och viskar sin hemlighet. Greven sätter sig upp. Länsstolsfrun mörklägger rummet med sin sjal.
   Följande morgon undersöker greven sekretären och hittar lönnfacket med ringen. Köpmannen i sin tur framlägger kontraktet för att få det undertecknat. Men när greven försöker skriva under vägrar hans hand att lyda honom. Greven bestämmer sig för att bo kvar med alla gamla möbler och vårda dem kärleksfullt.

Wahlenberg, Anna, Unga grevens hjärta, Stockholm, 1930