Två valspråk

Hanna tillbringar sommaren hos sina blivande svärföräldrar och är mycket uttråkad. Fästmannen Walter ägnar sig bara åt arbete och med hans trångsynta mor och fjompiga syster har hon inget gemensamt. Hon känner sig fångad, som en prinsessa i tornet, som längtar efter att bli bemött som en hel människa.
   Walters syster Ada är Hannas bjärta kontrast; medan hon fållar och broderar monogram för hand anser Hanna det betydligt smidigare att använda symaskin och måla monogram med tusch. Hanna är dock inte helt ensam, utan umgås gärna med studiekamraten Wilhelm som hon lärt känna på en målarskola.
   En kväll när familjen ska bort på kalas klagar Hanna över huvudvärk och stannar hemma. Knappt har dörren slagit igen bakom familjen förrän hon beställer hem en festsupé för att fira att hon har sålt en av sina tavlor.
   Efter en stund kommer Wilhelm på ett kort besök, strax efter honom kommer Adas fästman Ernst för att leta efter sina nycklar, Walter kommer hem och vänder och slutligen kommer den skarpögda konsulinnan Horner. Samtidigt som Hanna berättar att hon är ensam hemma och har huvudvärk pejlar konsulinnan in Ernsts käpp och handskar.
   Hanna, som verkar smått snopen över att fästmannen Walter gått tillbaka till kontoret, bjuder Ernst på supén. Stämningen blir snabbt uppsluppen och lekfull, ända tills Ernst försöker kyssa henne. Hanna blir rasande över hans uppträdande och precis då kommer Walter och familjen hem. Stämningen blir inte nådig, för fru Hermens och Ada tror givetvis att de avslöjat en otrohetsaffär. Och när därtill Walter påpekar att Hanna ibland uppträder lite flirtigt slår hon upp förlovningen.
   Komedin får dock, som sig bör, en lycklig upplösning. Det visar sig att Ernst gått hem till Hanna eftersom han förstod att hon hade något upptåg på gång och att Walter på grund av allt arbete inte hunnit läsa igenom ett brev som han fått från Hanna – ett brev som bevisar att huvudvärken var en nödlögn för att de skulle få vara tillsammans.

Wahlenberg, Anna, Två valspråk, Stockholm, 1892