Tidens strid eller Det bästa kapitalet

Dramat handlar om hur tidens strid, kampen om kapitalet, förgör både fattiga och rika. Mitt i denna strid finns den bittra murarmästaren Stark och hans blida dotter Mathilda.
   I första akten går ridån upp inför ett uselt rum, där Mathilda sitter och syr medan hon väntar på sin far som varit ute och rumlat om hela natten. När han väl kommer är han full och bråkig. Han hatar alla rika därför att han en gång blivit lurad av en byggmästare och förlorat sitt arbete.   
   Mathilda har svårt att klara hushållet. Hon uppvaktas både av en snäll gesäll och en ung läkare. Ingen av dem kan dock tala den arge Stark till rätta.
   Så blir det tablåbyte till en elegant salong hemma hos den rika och näriga familjen von Hagen. De har levt upp sin förmögenhet och modern planerar nu förmånliga giften för sina barn. När hon får veta att Stark plötsligt ska få ärva en förmögenhet ser hon en möjlighet. Om sonen kan fånga Mathilda är familjens liv i lyx och överflöd säkrad.
   Nästa akt utspelar sig i ett enkelt rum i en bostad som fru von Hagen ordnat åt Mathilda och hennes far. Hon styr och ställer för att sätta sina planer i verket.
  Stark är trots sitt oväntade arv lika cynisk mot allt och alla. Hans vänner tror att han ska dela med sig till dem. Det tänker han dock inte göra. I en monolog avslöjar han sina egna hemliga planer - han tänker fly utomlands med sina pengar.
   Den gode murargesällen, som kommit för att hjälpa Mathilda, avlyssnar nu Stark bakom en dörr och lyckas smyga fram och ta bunten med växlarna ifrån honom. Det blir en uppgörelse mellan dem som slutar med att gesällen sätter eld på alla växlar. Stark kastar sig förtvivlat över de brinnande pappren och störtar sedan ut efter gesällen.
   Tredje akten utspelar sig i von Hagens eleganta salong där den stackars Mathilda nu ska tvingas gifta sig med den odräglige sonen i familjen.
   Dit kommer nu den ångerfulle gesällen och berättar att Starks hela arv brunnit upp. Ingen vill tro honom men sanningen bekräftas när Stark själv anländer. Förlusten av arvet har gjort honom galen och han uppträder komplett förvirrat. I hemgift får Mathilda några stenar han tar fram ur fickan.
   För Mathilda är dock katastrofen en välsignelse, hon slipper nu gifta sig med sonen von Hagen och kan få sin älskade, den unge läkaren.
  De unga tu lovar att ta hand om den stackars Stark och den snälla gesällen lovar att arbeta hårt för att betala tillbaka de förlorade pengarna. Han får uttala dramats sentens i slutrepliken; rikedom ger visserligen glädje och fattigdom sorg, "men den som har frid med honom deruppe, har väl ändå här (lägger handen på bröstet), det bästa kapitalet".

 Stjernström, Jeanette, Tidens strid eller Det bästa kapitalet, 1850