Anna Wahlenberg (1858 - 1933)
Handling
Kalle och Gärda är ute i skogen och plockar bär. Hungriga och trötta inser barnen att de gått vilse. Kalle, som bara tänker på sig själv, äter upp alla bär och somnar mätt och belåten. Gärda börjar gråta. Då uppenbarar sig en tomte och en dvärg. Tomten lovar att han ska blåsa på löven så att de visar henne vägen hem och dvärgen ger henne ett magiskt frö som ska stilla hennes hunger. Gärdas tårar får fröet att växa upp till ett praktfullt träd vars grenar är fulla med äpplen och godispåsar.
När Kalle vaknar försöker han genast plocka de lockande frukterna, men så fort hans hand närmar sig börjar trädet hotfullt ruska på sig. Kalle får ett eget frö och gråter på låtsas för att det ska växa. Ett träd skjuter upp men det bär inte frukt och godis, utan ris som smiskar stygga barn. Kalle lär sig i ordets rätta bemärkelse sin bakläxa och lovar att bli en snäll och ärlig pojke. Därefter kastar Gärda upp en näve med löv som i virvlande fart visar vägen hem.
Wahlenberg, Anna, "Tårebjörken" ur Sagoteatern, Stockholm, 1911
En tidstypisk moralitet för barn, hej och hå för Farbror Blå!