Taflan

Denna korta scen är ett kärleksdrama mellan en äldre konstnärsprofessor, hans elev och hans unga hustru som utspelar sig under  1- 2 timmar i professorns ateljé. 
   Det börjar med att den unge eleven kommer dit och berättar att han måste åka bort och inte kan avsluta den stora målning han håller på med. Professorn får ingen förklaring till det oväntade beslutet, men lyckas i alla fall övertala eleven att arbeta med modellen en sista gång. Denna är professorns egen unga hustru. Hon kommer dit och professorn går ut.
   Under den följande sittningen blir motivet - en förtvivlad kvinna som tar avsked av den hon älskar - plötsligt verkligt. Professorns unga hustru avslöjar att hon i själva verket älskar den unge målaren. Han älskar också henne, vilket ligger bakom beslutet att åka bort.
   När professorn kommer tillbaka får han nu för första gången se duken. Han blir upprörd, får värk i bröstet och utgjuter sig i en monolog över hur ont det gör att se sanningen. Professorn förstår att han måste ge upp sin fru då att hon älskar den unge målaren så mycket. Han omfamnar de två unga, skjuter ihop dem i varandras armar och går sedan sin väg.

Källa: Wallensteen, Nanna, Taflan. 1902