Svartsjuke Neapolitanaren

En ung kvinna tvingas lämna sin älskade för att gifta sig med en äldre man. Han blir galen av svartsjuka och stänger in henne i ett källarvalv. Efter åtta år kommer den dramatiska upplösningen. Han förstår att han misstagit sig, befriar henne men tar själv gift.
   Dramat börjar vid don Fernands hydda dit han i sorg efter sin älskade Elvire dragit sig tillbaka som eremiten Theotime. En stormig natt kommer don Diego dit med sin lille son. Han övertalar Theofine att medla mellan honom och hans hustru Elvire.
   I andra akten möter Elvire sin man och sedan Theofine som hon känner igen som sin unge älskade. Hon vägrar dock ge efter för sin kärlek till honom.
  I tredje akten tränger sig don Fernand in i Elvires fängelsehåla. Hon är fortfarande ståndaktig och vägrar låta sig befrias av honom. När hennes man don Diego kommer och erkänner hennes oskuld får hon ett ögonblick av triumf. Hon har varit trogen sin man och lidit med tålamod. När don Diego tommer giftbägaren kastar hon sig med ett skri över honom. I förtvivlan sträcker Fernand handen mot himlen.

Gustav III, "Svartsjuke Neapolitanaren" i Konung Gustaf III:s Skrifter i politiska och vittra ämnen; tillika med dess brefvexling, del 3, 1807