Strid

Ernst och Karl talar om sin vän Artur som är erbjuden en hög tjänst. De talar också om Arturs käresta Sofia som har trollbundit dem med sin snillrika diktarådra. När Artur kommer avslöjar han i en sidoreplik att Sofias äreslystnad öppnat ett svalg mellan dem.
   När Sofia gör entré blir det en öppen brytning mellan dem. Artur kräver att hon ska bränna sitt manuskript. Sofia kan ej avstå från konsten - Artur tar avsked med stor bitterhet.
   Ett år senare är han ännu mer bitter. Han har avstått från sin tjänst till förmån för sin vän och han saknar Sofia. Så kommer Ernst och lockar med sig Artur till Sofias trädgårdshus. Sofia märker att Artur ännu håller henne kär. Hon tar då följande mått och steg. Först låter hon Karl eskortera henne hem varvid Artur blir svartsjuk. Sedan kommer hon tillbaka utklädd till fattig tiggerska. Hon berättar en saga för honom om en riddardotter som måste lämna sin käresta för att rida till älvdrottningen på en bevingad häst. När hon tar avsked förmanar hon sin käresta att inte inte locka ner henne från hästen vilket skulle bli hennes död. Han håller sitt ord trots att han då förlorar henne. 
   Efter sagan löserdet sig mellan Artur och Sofia. Artur inser att hon inte offrat sin kvinnlighet åt konsten.

von Kraemer, Lotten, Strid, 1869