Samum

 Samum 
Strindberg skrev Samum för att ge Siri en bra roll. Pjäsen skulle uppföras av den skandinaviska försöksteatern på Dagmarteatern i Köpenhamn 1889. När Fröken Julie fick spelförbud blev det visserligen en lucka i repertoaren. Tiden var dock för kort för att man skulle kunna repetera in den.
  När pjäsen gavs ut tillsammans med Fordringsegare och Paria 1890 recenserades den i Göteborgs Sjöfarts och Handelstidning av Karl Warburg. Han var inte särskilt förtjust. Dessa pjäser innehöll visserligen "dramatiskt givna observationer af vissa själens sjukdomsfenomen, men ej så gripande som Fadern".

På scen
Premiären av Samum kom först 1890 i en matiné på Svenska teatern i Stockholm. Då låg makarna Strindberg i skilsmässa. Siri syntes i publiken.
Samum var förpjäs till Fordringsegare. Både recensenter och publik mottog enaktaren tämligen kyligt. I Aftonbladet skrev Nordensvan att publiken inte fångades av Samum. "Stycket uppbäres af en vld kraft, men gör föga verkan från scenen".
I Svenska Dagbladet höll H. A. Ring med; stycket mottogs kyligt av publiken.
Recensenten i Dagens Nyheter gjorde en utläggning om att naturalism ansetts omöjlig för teatern samt att teatern måste höjas till litteraturens nivå, erövra naturen för att spränga de gamla formerna. Samum var dock inget lyckat försök. Biskra skulle behövt en Sara Bernhardt för att fånga publiken.

Bosse som Biskra
1902 sattes Samum upp på Dramaten med Harriet Bosse som Biskra. Nu blev intrycket av  arabflickans förödande kraft så starkt att publiken sökte värja sig. Teaterns teknik ansågs dock otillfredställande. Man kunde inte åstadskomma den stämningsskapande ljussättning Samum behövde.

Ollén, Gunnar, Strindbergs dramatik, 1961
Aftonbladet, 1890-03-26
Dagens Nyheter, 1890-03-26
Göteborgs Handels och Sjöfartstidning, 1890-04-08
Svenska Dagbladet, 1890-03-26