Prinsessan, som inte ville äta havresoppa

Walter Stenströms milt sedelärande sagospel Prinsessan som inte ville äta havresoppa hade en sluten premiär i A-salen på Folkets hus och kort därefter en offentlig premiär på Intima teatern. För regin stod Walter Stenström, aktörerna var så kallade "Sagostundsbarn" som under vintern hört sagor och spelat små pjäser i Folkets hus och kostymerna var tecknade av John Bauer. Recensenterna kritiserade inte barnens individuella rolltolkningar, utan lyfte fram dem som en ensemble. John Bauers kostymer och framför allt publikens reaktioner fick stort utrymme. Stundtals tenderar det som skedde på scenen hamna i skuggan av det som utspelades i salongen.
   Socialdemokratens recensent som övervakade den slutna premiären menade att det nog aldrig tidigare varit en så förväntansfull och entusiastisk publik i A-salen. Den enorma trängseln ledde tankarna till en sardinburk. Publiken, som till största delen var vänner och syskon, satt i knä på varandra och många klängde ända fram vid rampen. Publiken satte även aktörernas koncentration på prövning. När prinsen gjorde entré började ett par småpojkar på främre bänkraden vifta med sina mössor, fäkta med armarna och utropa "Tjenare Erik!" Denne Erik klarade dock av den uppkomna situationen galant, efter en liten nick åt publiken återgick han till spelet. Enligt recensenten var det en fröjd att se med vilken precision och glädje som barnen framförde stycket. Under pausen märktes lite frustration. En liten flicka som satt på sin stol och otåligt dinglade med benen, undrade varför dom aldrig drog opp gardinen?  Men så for den upp och spänningen var åter på topp, tills den gick ner igen. När kungen, efter att ha utbringat hurrarop för John Bauer, Walter Stenström, publiken och ensemblen, av misstag satte sig bredvid tronen och hamnade på golvet övergick publikens jubel i gränslös förtjusning.
   En vecka senare rapporterade Svenska Dagbladet från generalrepetitionen på Intima teatern. Någon rampfeber märktes inte av, utan bara en munter otålighet, fröjd och viktighet inför att få spela på en riktig teater med riktiga kostymer.
   Samtliga recensenter framhöll att John Bauers kostymskisser i högsta grad bidrog till att göra sagostämningen tvättäkta. Recensenten i Dagens Nyheter skriver att kostymerna harmonierade på pricken med handlingens och dialogens äktnaiva och lätt skälmska ton. Samma dag som det var premiär på Intima teatern publicerade Dagens Nyheter en stor bild av Bauers kostymteckningar på första sidan. Väl medvetna om att teckningarna bara kunde ge en vag föreställning om hur det hela tog sig ut rekommenderades stora som små att skaffa sig en biljett.

Dagens Nyheter, 1914-04-14 och 1914-04-19
Socialdemokraten, 1914-04-11
Stockholms Dagblad, 1914-04-17
Svenska Dagbladet, 1914-04-18