Pappas kria

Elma är en tonåring som föredrar att roa sig framför att göra sina hemläxor. En kväll sitter hon halvsovande och väntar på att klasskamraten Vendla ska komma och göra läxorna åt henne. Vendla kommer men törs inte hjälpa Elma längre eftersom rektorn hotat med att ge skriftliga varningar åt elever som fuskar.
   Elmas far, som i sin ungdom hade författarambitioner, rycker in och lyckas efter mycket möda pressa ur dottern ett magert utkast till en uppsats, som han broderar ut och renskriver. Faderns högtravande och idealistiska stil avslöjar att Elma inte kan ha skrivit den. Rektorn, som misstänker att författaren måste vara en romantiskt lagd kvinna, ger Elma en skriftlig varning. Elma erkänner att hon har fått mycket hjälp men vägrar röja författarens identitet.
   Elmas far kommer förhoppningsfull till skolan för att få veta omdömmet. Och när han får höra att rektorn läst valda delar högt för klassen vet han inte till sig av glädje. Elma, som inte vill såra honom, ljuger om upphovet till den skriftliga varningen. Upprörd över att dottern har fuskat går fadern direkt till rektorn och får veta den snöpliga sanningen. Han blir djupt rörd över att Elma tagit på sig skulden för att skydda honom.

Wahlenberg, Anna, Pappas Kria, Stockholm, 1930