På landet är bäst

Ridån går upp för kommissionskontoret i Åbo. Där sitter Borg och skriver medan fru Borg stickar. På väggarna är turlistor uppsatta.  
   Dit kommer så i jämn ström kunder av alla de sorter. Det är unga flickor som söker arbete, en sjöman som vill mönstra på och fruar som söker tjänsteflickor. Dit kommer också den gamla ungkarlen som inte orkar arbeta längre men som gärna vill bli bjuden på kaffe varje dag på kontoret.
   Samtalen är livliga och omväxlande. Fruarna klagar på slarviga och lata tjänsteflickor, flickorna i sin tur vill inte tjäna på landet utan komma till stan men allra helst få anställning på ångbåt.   
   Elsa från Komito har tur. Hon kommer till kommissionskontoret just när en sjökapten i full uniform söker en skeppsstäderska. Den unga Karin är den enda som förstår att det är lugnare och bättre på landet. Hon tar den anställning Elsa lämnat hos Sjöholms i Komito.   
   I andra akten möter vi Karin i Komito. Hon har det bra och har lärt sig mjölka kor, kunnat spara pengar och fått en vän i småbrukaren Rosing. När han ber henne flytta hem till honom förstår hon inte först att det är ett frieri.
   Dramat slutar med en ljus framtid för Karin. Det ordnar sig också för Elsa som nu fått erfara avigsidorna av den stora välden och som återvänder till Komito och sin trogne August. De sjunger tillsammans en sång om längtan till hemvikars lugna vatten och hemgranens sus.

Wahlbeck, Edit, På landet är bäst, 1914