När ljusen släckas

När ljusen släckas handlar om faran av att ta sin partner för given och om att det är betydligt lättare att vara storsinnad när det gäller andras kapital än sitt eget.
   I en smakfullt inredd salong sitter ett sällskap och skvallrar om en kvinna som på grund av en otrohetsaffär tvingats gå från hem och barn. Värden Erik tar storsinnat kvinnans parti. Han menar att det alltid finns en bakomliggande orsak till ett äktenskapsbrott och att det därför kan förlåtas. Däremot beklagar han att hon inte berättade om affären för sin make, utan lät honom få höra om den i andra hand. Gästerna tycker att Eriks resonemang är oförnuftig och under nervösa skratt bryter de upp.
   När gästerna gått förvandlas plötsligt teori till verklighet. Eriks hustru Maria bekänner att hon varit otrogen. Hon förklarar att han har lagt all energi på sin yrkesroll och tagit henne förgiven. Hon har fyllt upp det kärlekslösa tomrummet genom att gå upp i modersrollen. När deras barn dog blev kärleksaffären ett sätt för henne att finna någon mening i tillvaron.
   Trots Marias väl underbyggda förklaring visar det sig att Erik inte alls är förlåtande. Rasande skriker han att han inte kan hysa en slinka i sitt hus. Maria, som varken ber om förlåtelse eller ångrar sitt handlande, lämnar sin make.

Lundberg, Ellen, När ljusen släckas, Stockholm, 1912