När jag blir stor

 Aina och Toini sitter med var sitt handarbete och fantiserar om hur det ska bli när de blir stora. De vill bo tillsammans i en stuga, ha sal, kammare och kök med spis. De ska ha vita gardiner, blommig linoleummatta, katt och hund.
Det är först när de kommer in på vad de ska bjuda gästerna de blir oense. Aina har läst en skrift om alkoholens skadliga verkningar men Toini vill bjuda gästerna punchbrickor.
Då kommer en fattig gumma in genom dörren och ber om en slant. Flickorna bjuder henne att berätta sin historia. De får höra om hur det gick till när alkoholen tog ifrån henne man, barn och hem. 
Toini tackar gumman och är nu helt ense med Aina. Flickorna lovar varandra att tillsammans verka för det goda och att aldrig släppa in rusdrycker i sitt hem.

Invenius, Rosa, "När jag blir stor", i Finlands svenska nykterhetsförbunds dialoger första serien, 5,  1910.