Mäster Olof (prosa)

Mäster Olof som ingår i antologin I vårbrytningen 1881 kom först ut i häftesform, nr. 5 och 6. Recensenterna var relativt ointresserade. Anders Flodman i Aftonbladet ansåg att Strindberg inte höll sig till den historiska sanningen. Vidare betvivlade han att Strindbergs handlingssvaga skådespel skulle: ”kunna göra någon verkan från skådebanan”. Flodman misstog sig för premiären på Mäster Olof blev något av en succé och Strindbergs genombrott som dramatiker.
   Strindberg hade i slutet av januari 1881 sänt prosaversionen av Mäster Olof till Nya teaterns chef Ludvig Josephson. Han blev överväldigad och fann det anmärkningsvärt att Kungliga teatern inte tagit det till spelning. Enligt honom var det: ”den kortsyntaste, okonstnärligaste, lataste och mest osvenska teaterstyrelse som refuserat att antaga detta stycke till spelning”.
   Tio år efter de första utkasten var det äntligen premiär, 30 december 1881, på Strindbergs Mäster Olof på Nya teatern. Teaterhuset var fullt, publik från golv till tak. Mottagandet var överlag positivt. Handlingen var spännande, karaktärerna bra och dialogen kärnfull. Carl David af Wirsén ansåg att skådespelet var byggt med säker hand. Både Olof, Gert Bokpräntare och Christina framstod som verkliga personer. Olofs hustru Christina var:

   [E]n af de skönaste bland qvinnobilder, som framträdt på svensk scen. /…/ Många fina smådrag har hr Strindberg
   inlagt i Christinas karakter; den man, som danat en sådan gestalt har rätt till erkännande och tack. (PIT)

Recensenten i Dagens Nyheter tyckte att: ”språket röjer nästan öfverallt mästaren och höjer sig på flera ställen till shakespearisk skönhet”. Vidare att det var humoristiskt och bitande kvickt. Bokpräntarens kommentarer om Strängnäs domkapitels beslut att stänga kyrkan, krogscenen i storkyrkovalvet och Olofs samtal med adelsmannen i kungen förmak var riktiga pärlor av humor och satir.  Flera recensenter ansåg dock att stycket var för långt. Recensenten i Aftonbladet skrev dagen efter premiären att stycket var för långt och föreslog att andra aktens krogscen liksom femte aktens tablå ströks. Kritiken togs på allvar och nästa föreställning som gavs var följaktligen betydligt kortare. Aktörerna fick med beröm godkänt. Recensenten i Dagens Nyheter skrev att utförandet till och med var över förväntan. När Engelbrecht, som spelade huvudrollen, rev sönder bannlysningsbullan var bland de effektfullaste man kunde se på en teaterscen. Efter sista akten bröt applådåskorna fram och publiken började ropa på aktörerna och författaren som dock var förhindrad av opasslighet att närvara och ta emot hyllningarna. 

Aftonbladet, 1881-12-21; 1882-01-02
Dagens Nyheter, 1882-01-03
Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning, 1882-01-02
Post- och Inrikes Tidningar, 1882-01-11; 1882-01-12
Sandberg, Hans, "Kommentarer" i Mäster Olof, August Strindbergs Samlade Verk, nationalutgåvan, Stockholm, 1994, s.496-500