Lycko-Pers resa

Ursprungsbeteckning: Sagospel

August Strindberg (1849 - 1912)

Rollista

Den Gamle i Tornet.
Per.
Lisa.
Féen.
Tomten.
Råttorna.
Hovmästaren.
Skattskrivaren.
Advokaten.
Rättstjänaren.
Supplikanten.
Vännen 1.
Vännen 2.
Väninnan.
Skampålen.
Statyen.
Vagnmakaren.
Skomakaren.
Liktornsoperatören.
Gatläggaren.
Släktingen.
Borgmästaren.
En av Folket.
Hovmarskalken.
Riksheraldikern.
Rikshistoriegrafen.
Hovpredikanten.
Vesiren.
Hovpoeten.
Bruden.
Sångerskan.
Döden.
Den Vise.
S. Bartolomeus.
S. Laurentius.
Sopkvasten.

Antal (totalt):

Antal män:

Antal kvinnor:

Antal övriga:

En julafton ställer en gammal klockringare fram gröt åt Tomten och gillrar en råttfälla. Han skyr människornas ondska och förförelser och har därför hållit sin femtonårige son Per inlåst i kyrkan. Kort efter att mannen gått gör ett par utsvultna och sluga råttor entré. För dem blir grötfatet ett ypperligt tillfälle att dels straffa sitt barns baneman och dels få sig ett skrovmål. När tomten kommer och finner att grötfatet är tomt beslutar han sig mycket riktigt för att straffa den gamle mannen. Hans son Per ska lockas ut på en vandring i människovärlden och söka efter lyckan. En god fe ser till att utrusta Per med två gåvor, en önskering och en trofast flicka som följeslagare. Per far iväg ut mot livet.
Per börjar önska det som människor vanligen önskar: överflöd, ära och makt. Han inser dock att det "goda livet" har en mörk baksida. Olycklig och ensam önskar han av misstag att han vore död. Med nöd och näppe lyckas han undkomma döden och träffar en vis man som får honom att inse att den som förmår älska andra än sig själv också får del av det goda livet.
Per återvänder till kyrkan och möter återigen den trofasta flickan Lisa och sin far.

Källa:

Strindberg, August, Lycko - Pers resa, 1882

Visa/dölj uppsättningshistoria

Sagospelet Lycko-Pers resa hade premiär på Nya Teatern i december 1883. Regissör var Ludvig Josephson, musikkompositör Richard Henneberg och scenograf Carl Grabow. Josephsons version av Lycko-Pers resa kom att spelas inte mindre än 76 gånger och blev därmed en av Nya Teaterns stora kassasuccéer.
Premiärkvällen var parkett, parkettbalkonger och första raden utsålda och det låg en spänd förväntan i luften. Eftersom de båda kungliga teatrarna och Södra teatern inte gav några föreställningar var det många välbekanta artister som syntes i publikvimlet. En enig kritikerkår framhöll den första akten som briljant. Recensenten i Nya Dagligt Allehanda skriver att publiken följde stycket från första scenen med entusiasm och att alla originella effekter skapade en exposé som var fullkomlig.

   [D]en lyckligt afvägda blandningen af fantasi och verklighet /.../
   åstadkomma en stämning hos åskådaren, som gör honom
   synnerligen böjd för att under några timmar förflyttas från det
   dagliga lifvets oro til den fantasiens verld, dit författaren lofvar
   att införa honom.

De påkostade dekorationerna undgick ingen. Post- och Inrikes Tidningar skriver att Lycko-Pers resa var ett av praktfullaste dekorationsstycke som någonsin satts upp i Sverige. Maskinmästare Svenssons insatser beröms, alla scenändringar inför öppen ridå genomfördes lätt och ledigt. Svensson utförde, enligt Dagens Nyheter, ett Herkules arbete. Aftonbladets recensent var mest reserverad och kritisk. Han framhåller att sagospelet var ett dekorationsstycke som hade allvarliga dramaturgiska brister. Den publik som vill ha sinnesretelse och ständiga omväxlingar skulle nog bli nöjd, men den som även ville ha förnuft och skönhet skulle däremot bli rejält besviken. Han ansåg att stycket saknade såväl form som bra karaktärer. Lycko-Per genomgick inte någon inre utveckling, utan när resan slutade var han så gott som samma naiva, hjälplösa och njutningslystna barn som när den började.
Flera kritiker noterar Strindbergs salta samtidsironier och bitande karikatyrer men förbigår dem i svepande ordalag som ganska tråkiga, långdragna och störande för illusionen. Oavsett kritikens synpunkter och invändningar står det dock klart för flertalet att Lycko-Pers resa är en publiksuccé. Nya Dagligt Allehanda sammanfattar publikens reaktioner under hela föreställningen med följande ord:

   [P]ubliken [var] i styckets början särdeles väl disponerad. Den
   hänförelse, som rådde under och efter första akten och som gaf sig
   luft i allmänna och starka applåder, svalnade väl sedan något,
   och uttryck af ogillande uteblefvo icke under pjesens lopp. I femte
   akten höjde sig immelertid [sic] åter stämningen, och efter
   aktens slut hördes en snart sagdt oräknelig mängd af applåder
   och inropningar på författaren, direktören och dekorations
   målaren.

Strindberg var inte med på premiärkvällen, utan såg den först i samband med giftasprocessen hösten 1884. Den föreställningen har gått till historien som en litteraturpolitisk demonstration. Ironierna och karikatyrerna i tredje- och fjärde akten som kritiken i det närmaste ignorerat vid premiären förvandlades i ljuset av rättegången till samtidsaktuellt sprängstoff Dagens Nyheter skriver följande:

   [U]nder tredje akten, hvari Strindberg gifvit sin gisslande satir
   fritt spelrum, afbrötos dialogen och handlingen på scenen långa
   stunder af bifallsyttringarna från salongen. /.../ Och när
   slutligen stamtaflan krossades, krona, spira och tron föllo i
   stycken, då föll ock ridån under ett jubel - nej, under en
   opinionsyttring af så mäktig och så märklig art, att Stockholm
   icke någonsin varit vittne till dylik.

Kvällen var en triumf för August Strindberg. Lycko-Pers resa blev hans enda riktigt stora framgång på teaterscenen under 1880-talet och en av de största under hans livstid.

Ulrika Lindgren

Lyssna på några av Radioteaterns iscensättningar av Lycko-Pers resa

Aftonbladet, 1883-12-24
Dagens Nyheter, 1883-12-24; 1884-10-21
Nya Dagligt Allehanda, 1883-12-22
Post- och Inrikes Tidningar, 1883-12-24
Stockholms Dagblad, 1883-12-24
Radioteatern, 2012-01-10, http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=965&grupp=16771