Lurifax och Spjuver

Ursprungsbeteckning: Sagospel

Walter Stenström (1881 - 1926)

Rollista

Länsman i socknen.
Gästgivaren.
Gull-marie, hans dotter.
Torpar-Lasse.
Moran, hans hustru.
Lill-Lasse, deras pojke.
Två skälmar:
Lurifax,
Spjuver.
Grevens betjänt.
En get, som säger bäää.
Annat folk i socknen.

Antal (totalt):

Antal män:

Antal kvinnor:

I en liten socken sprider sig oron, många ligger sömnlösa i fruktan för att råka ut för skurkarna Lurifax och Spjuver. En självgod länsman som helst bedriver spaningsarbete med en bakelse i handen övertygar såväl sig själv som omgivningen att han snart kommer fånga skurkarna.
Medan länsman frossar fortsätter Lurifax och Spjuver med sin brottsodyssé. De lurar i en fattig torpare att hans get är en tupp, den högfärdige gästgivaren att geten är en ko och spelar slutligen självaste länsman ett spratt.
Då griper den fattiga torparens son Lill-Lasse in och lurar de båda skälmarna i en fälla. Skurkarna grips och Lill-Lasse hyllas som en hjälte. Han får tre skeppor silver och leka hur mycket han vill med gästgivarens fina dotter Gull-Marie.

Källa:

Stenström, Walter, Lurifax och Spjuver, Stockholm, 1922

Visa/dölj uppsättningshistoria

I slutet av augusti var det utomhuspremiär för Walter Stenströms Lurifax och Sjuver i Enskede folkpark. Huvudrollerna, Lill-Lasse och Gull-Marie, spelades av barn i 10-års åldern och övriga roller av Skådebanans sällskap. Recensenterna framhöll att sagospelet var roligt, utan sentimentalitet och moraliserande, och att aktörernas granna kostymer bjöd på ett färgsprakande spel i eftermiddags-solen.
Dagens Nyheter framhåller att de yngsta skötte sina roller minst lika bra som de rutinerade skådespelarna. Recensenten på Svenska Dagbladet anser att Ragnar Wiberg i rollen som Lill-Lasse till och med var säkrare än de vuxna skådespelarna. Däremot fick regissören bannor för att han inte hade lärt Elsa Höglund, som spelade Gull-Marie, att tala högre och inte säga sina repliker med ryggen vänd mot publiken. Bland de vuxna får Oscar Rydin beröm för sin bakelseslukande länsman. Social-Demokraten skriver att publiken såväl stora som små hade roligt. De gav oupphörligen ett högljutt uttryck för sin förtjusning. De yngsta applåderade flera gånger sin jämnårige Lill-Lasse inför öppen ridå. Efter föreställningen blev det både framropningar och blommor.
Ungefär fyra månader senare hade Lurifax och Spjuver inomhuspremiär på Folkets teater. Salongen var ganska välbesatt av en ungdomlig- och synbart road publik. Lill-Lasse spelades av rollens gamla innehavare från sommarens föreställningar, dvs. Ragnar Wiberg. Däremot hade en ny liten flicka, Brita Pettersson, övat in rollen som Gull-Marie. Samtliga recensenter framhåller att barnen var bra och i synnerhet Wiberg. Han var ett riktigt skådespelarämne. Social-Demokraten skriver:

   Lill-Lasse hade en alldelens förträfflig representant i en 10-årig
   parvel, som sade sina repliker med en förbluffande ledighet och
   rörde sig så käckt och obesvärat som en gammal, tränad
   skådespelare.

Barnen var bra men de vuxna aktörerna var stundtals väldigt dåliga. Enligt Stockholms-Tidningen så pass dåliga att det ibland störde sagostämningen.

Dagens Nyheter, 1917-08-24, 1917-08-27, 1917-12-28
Stockholms-Tidningen, 1917-08-27, 1917-12-28
Social-Demokraten, 1917-08-27, 1917-12-28
Svenska Dagbladet, 1917-08-27, 1917-12-28

Illustrerad av John Dunge

: Faksimil
: Bearbetningsbar text (Word)
Tryckår:: 1922
Antal akter:: 2
Antal sidor:: 40
Urpremiär:: Enskede folkpark , 1917-08-26
Här finns titeln:: LIBRIS

Kommentarer

logga in eller registrera dig för att kunna kommentera

Lurifax och Spjuver

Handling

Kommentarer

NYTILLKOMNA PJÄSER

SÖK PJÄSER