I Rom

Okänd författare
Recensenten i Stockholms –Posten rapporterade om ”åtskilliga gissningar” i publiken om vem som egentligen låg bakom denna enaktare om den danska bildhuggaren Torvaldsen. Kollegan i Stockholms Dagblad hade emellertid kommit fram till det motsatta; publiken var alls inte nyfiken på dennes identitet. Då ridån efter föreställningens slut gick upp för applådtack hördes nämligen inte ” ett enda rop på författaren. ” Detta var invand rutin vid urpremiären av svenska original. Publiken brukade alltid ropa på författaren efter sista ridån. Man ville att denna skulle gå ut på scenen för att mottaga salongens hyllningar. Det hade blivit, som Stockholms Dagblads recensent påpekade, som  ”en liten epilog,…. såsom skulle den höra till pjesen…”. Men vid premiären av I Rom hördes alltså inga sådana rop. Varför?

En ung, talangfull författare
Att det var en ung författare som låg bakom enaktaren förstod man, liksom att denna hade talang för att skriva” wacker och ledig vers(Stockholm Dagblad)”.  
Temat om den unga konstnären som slits mellan sitt konstnärskap och plikten gentemot fadern uppfattades som både evigt och aktuellt. Men den okända unga författaren hade inte lyckats göra något av detta som ” wäcker särdeles deltagande..”.

 

”Är det redan slut?”
Aftonbladets recensent märkte också att publiken inte blev särdeles tagen. ”Vi hörde mer än en säga när ridån gått ner:  ’Är det redan slut? ’ ”.
 Kollegan i Stockholms Dagblad tyckte att författarens genrebeteckning; ”dramatisk situation” var ett typiskt tecken i tiden; ” en af dessa hermafroditer, som skola höra till scenen och likwäl icke äro af scenisk natur”.  Många av de nya svenska original som kom in till teatrarna under beteckningar som ”interiör”, … ” skiss”, … ”situation” saknade helt dramatisk halt.

Aftonbladet, 1870-09-15 

Stockholms Dagblad, 1870-09-15
Stockholms Posten, 1870-09-17

 Marika V Lagercrantz