Himmelrikets nycklar eller Sankte Per vandrar på jorden

Ursprungsbeteckning: Sagospel

August Strindberg (1849 - 1912)

Rollista

Smeden.
Läkaren (Doktor Allvetande).
Sankte Per.
Don Quixote.
Sancho Panza.
Tummeliten.
Askungen.
Vandrande juden.
Hobergsgubben.
Riddar Blåskägg m. fl. skuggor.
Älskarinnan.

Antal (totalt):

Antal män:

Antal kvinnor:

En smed som förlorat sina tre barn får genom en trollkunnig läkare, Doktor Allvetande, ge sig ut på en resa i tid och rum. Precis innan de ska ge sig iväg gör Sankte Per en effektfull entré mellan kakelugnen och väggen. Han har tappat nycklarna till himmelriket och undrar om smeden kan göra ett par nya. Eftersom smeden behöver se låset på himmelrikets port för att kunna göra nyckeln följer även Sankt Per med på resan.
Efter en slags scenografisk jordbävning och ett changemang befinner sig smeden mitt i en mytologisk scen från antiken. Han får träffa Narcissus och höra den otroligt självgode Tersites sång ackompanjerad av en grodkör. Smeden blir djupt förälskad i en kvinna, Älskarinnan, vars ansikte är vanställt av spetälska och som suttit på spinnhuset. Därefter råkar han på Don Quixote och ett bröllopsfölje med dramatiska karaktärer som ska fira Romeo och Julias silverbröllop. Smeden transformeras och till en hotfull stenjätte, Hobergsgubben, och till en kung i ett märkligt land som heter Schlaraffenland. I detta land klagar folk fastän maten är bra, värmen god, avföringen oklanderlig och sömnen excellent. Slutligen kommer han fram till Rom och påven, men i nästan samma ögonblick som han äntligen ska få se nycklarna till himmelriket ställer Sankte Per till det så att påven kör dem på porten. Karaktärerna som figurerat på resan försvinner en efter en. Och till slut är det bara smeden och läkaren kvar. I ruinerna av Babels torn visas ett bildspel som sammanfattar smeden resa. Och precis som det ska i sagor blir slutet även i denna gott. Läkaren trollar så att smeden återförenas med sina barn .

Källa:

Strindberg, August, Himmelrikets nycklar eller Sankte Per vandrar på jorden, 1892

Visa/dölj uppsättningshistoria

Himmelrikets nycklar eller Sankte Per vandrar på jorden kom ut i bokhandeln våren 1892. Recensenten i Nya Dagligt Allehanda ansåg att sagospelet innehöll: ”några poetiska moment, åtskillig qvick satir, många, ja alltför många banaliteter och, hvad värre är, en betänklig samling cynismer, hvilka säkerligen skulle taga sig Illa ut, i fall de framsades från scenen”. Georg Nordensvan i Aftonbladet var överförtjust i första aktens inledningsscen men ansåg att skådespelet som helhet var ojämnt, det fanns dunkla ställen och döda partier. Carl David af Wirsén var i vanlig ordning mycket kritisk och ansåg att Himmelrikets nycklar eller Sankte Per vandrar på jorden var en ospelbar dram. Strindberg fick inte se sitt sagospel iscensatt under sin livstid.
Urpremiären på Himmelrikets nycklar eller Sankte Pers vandring på jorden var på Schauspielbuhne i Bad Godesberg 1927. Drygt två och ett halvt år senare, 17 oktober 1929, var det svensk premiär på Sveriges radio. August Falck var regissör och Ragnar Widestedt spelade Smeden och Gabriel Alw Läkaren. Kritiken liksom kritikens tystnad visar att premiären inte blev särskilt lyckad. Karl-Olof Hedström skrev i Stockholms Tidningen att regissör Falck arbetat med mycket små medel. Recensenten avfärdade den jazzmusik som var inflätad i scenen ”Romeos och Julias silverbröllop” som en innehållslös detalj. Föreställningen i sin helhet klargjorde, enligt Hedström, att det behövdes en ny dramatik för örats teater. Med tilläget att framförandet naturligtvis var en upplevelse: ”människan Strindberg intresserar t. o. m. i sina svagaste ögonblick – men pjäsen var inte av den arten, att den kunde skänka större dramatiskt intresse i detta framförande”. Signaturen ”Kopparmatte” gjorde en kortare recension i Radio-Lyssnaren. Recensenten menade att det fanns en naturlig förklaring till varför Himmelrikets nycklar eller Sankte Per vandrar på jorden inte spelats tidigare i Sverige.

   Till formen och innehållet erinrande om Lycko-Pers resa verkar dock Himmelrikets nycklar både vid läsning och
   åhörande betydligt mattare, brokigare och bråkigare. /…/ Och författarens drastisk, ofta grovkorniga men
   välgörande humor lyser här mycket sparsamt fram i några – för att vara Strindbergs – tafatta repliker. Vidare var
   utförandet i August Falcks regi medelmåttigt. Huvudrollen som framfördes av Ragnar Widestedt gav bara konturer
   åt Smeden. Gabriel Alw som Doktor Allvetande var inte övertygande men acceptabel. Ernst Fastbom som Sankte
   Per lyckades inte täcka sin figur. Ester Sahlin klarade sig i rollen som Älskarinnan tämligen bra.

År 1945 hade Radioteatern åter pjäsen på sin repertoar. Framgången blev betydligt större. Smeden spelades av Anders de Wahl. Enligt Ella Taube var han: "minst till sin fördel i de starkt emotionella scenerna i början, men han tog revansch efterhand som föreställningen skred fram och spelade virtuost ut hela det Strindbergska registret”.

Radio-Lyssnaren, nr. 43, 1929-10-27
Stockholms Tidningen, 1929-10-18
Ollén, Gunnar, Strindbergs dramatik, Sveriges Radio, Stockholm, 1961, s. 193