Gillets hemlighet

Trots vackert majväder och andra lockelser hade publiken kommit till premiären på Kungliga dramatiska teatern. Det var fullt på parkett och första raden. Mottagandet i pressen var överlag kortfattat. Flera av recensenterna skrev att de skulle återkomma med fylligare recensioner men så blev inte fallet. Överlag var mottagandet välvilligt uppmuntrande och den första akten hyllades som styckets bästa. Recensenten i Post och Inrikes Tidningar ansåg att scener mellan Sten och Cecilia i första akten präglades av en varm innerlighet. Recensenten i Dagens Nyheter skrev att pjäsen vittnade om en obestridlig talang för dramatiskt författarskap och framhöll att den första akten var en praktbyggnad som gav löfte inför framtiden. Recensenten i Upsala skrev om första akten, att: ”man var säkert litet hvar ense om, att ifall de tre andra akterna motsvarade den första, blefve framgången pyramidalisk”. Premiärpubliken verkar ha haft en liknande uppfattning. Flera recensenter skrev att första akten fick mycket bifall och att skådespelarna inropades. Däremot noterade de att intresset avtog under de följande två för att återigen stegras under den sista akten. Skådespelarna fick godkänt för sina insatser. Ett par av recensenterna påpekade dock att Hillberg som spelade huvudrollen Jacque gjorde för stora konstpauser. Mycket beröm fick Knut Almlöf för sin rolltolkning av Narren. Efter att ridån gått ner inropades författaren två gånger.

Aftonbladet, 1880-05-04
Dagens Nyheter, 1880-05-04
Post och Inrikes Tidningar, 1880-05-04
Stockholms-Dagblad, 1880-05-04
Nilsson, Torbjörn, ”Kommentarer” i Tidiga 80-talsdramer, Strindbergs Samlade Verk, Nationalutgåvan, Stockholm, 2001, s 404-405