Gammal kärlek rostar aldrig

Kommunalordföranden och hans giktsjuka mor Brita har beslutat att dottern Karin ska gifta sig med den rika bonden Petrus. Karin som är förälskad i den fattige sjömannen Gustaf tvärvägrar. Farmodern rasar och menar att dagens ungdom är ouppfostrad. Annat var det när hon var ung. Då tacka och tog man emot den äktenskapspartner som fadern utsett även om ens hjärtat klappade för någon annan.
   Farmoderns ungdomskärlek Blomster-Magnus kommer in. Han är en gammal utsliten krake som tjänstgör som rotens gemensamma hjon. Farmodern rörs över hans eländiga situation och lovar honom en fristad i sin undantagsstuga. Farmodern ber Petrus skjuta på frieriet till ett mer passande tillfälle.
   Ett halvår senare har det fortfarande inte blivit något av med Petrus frieri. Dold i en berså hör Karin hur hennes far och farmor bestämmer att lysa i kyrkan för henne och Petrus. Förtvivlad vänder hon sig till fästmannen Gustaf som får en idé. I kvällsmörkret uppstår en hel del missförstånd som slutar med att socknens pigor ger drängen August stryk och att Petrus piga Hulda tvingar honom att ta henne till hustru.
   Drygt två år senare är Karin djupt bedrövad. Gustaf har varit försvunnen sen den dagen han kom för att fria och blev utsparkad av hennes far. Allt slutar dock lyckligt. Pigan Hulda och drängen August blir sams. Gustaf återvänder hem. Prydd med medaljer och en inläst examen gör honom, enligt farmor, till en värdig friare åt Karin.

Wallensteen, Nanna, "Gammal kärlek rostar aldrig", handskrivet manuskript, Sveriges Teatermuseum