Farbror Pål

Ursprungsbeteckning: Komedi

 Anna Wahlenberg (1858 - 1933)

Handling

Änkan Eleonora och hennes son Alexis är helt i händerna på den sadistiske farbror Pål. Han vägrar befordra brorsonen och har satt en ära i att sakta men säkert mjölka ur honom och hans mor deras andelar i bolaget. Föga förvånande finns det nästan ingen som tycker om Pål, med ett undantag som heter Inga Ros. Hon är en föräldralös, utblottad och genomgod ung kvinna. Trots omgivningens berättelser om Påls hemska natur står Inga fast vid tron på alla människors godhet.
   Häradshövdingens dotter Maria är förälskad i Alexis. En förälskelse som ivrigt uppmuntras av hans mor. Alexis är i sin tur hemligt förälskad i Inga och hon i honom. När Maria låter påskina att hon och Alexis ska gifta sig så snart han fått en högre befattning, ställer den genomgoda Inga sina egna kärleksintressen åt sidan. Hon förmår Pål att sälja sina aktier till Alexis och utnämna honom till disponent. Alexis ekonomiska position är således tryggad och han kan gifta sig med den han älskar.
   Pål ger Inga sin avlidna hustrus kiselstenshalsband som egentligen är av diamanter. För Eleonora och Maria blir halsbandet ett bevis på Ingas förslagenhet - hon har lyckats snärja Pål. Djupt kränkt vänder sig Inga till Pål för att reda ut missförståndet. Då inträffar det överraskande att Pål friar till henne. Bestört rusar Inga ner till sjön för att dränka sig. Hon räddas i sista stund men anser sig tvungen att flytta ifrån disponentsvillan.
   Pål blir sjuk, skriver ett testamente med Inga som förmånstagare och bekänner att han har svindlat hennes fader i affärer vilket indirekt bidrog till hans död.
   Allt slutar dock lyckligt, Inga och Alexis får varandra och farbror Pål blir förlåten.

Källa:

Wahlenberg, Anna, Farbror Pål, sufflörens handskrivna exemplar, Kungliga Dramatiska Teaterns arkiv, 1895

Antal akter:
4
Urpremiär:
Kungliga Dramatiska Teatern, 1896-04-15

Kommentarer

Farbror Pål är en märklig

Skrivet av Ulrika Lindgren

Farbror Pål är en märklig berättelse. Pål framställs genomgående som en skurk. Hans förakt för alla i sin omgivning och godhet gentemot Inga gör att hans frieri kommer som en obehaglig överraskning och en mycket oväntad vändpunkt. Pål visar sig verkligen vara en genomvidrig typ.
   Hjältinnan Inga är i sin tur så pass god att jag stundtals hoppades att det skulle dölja sig en förslagen natur under ytan, en slags kvinnlig Tartuffe.