Enn lustigh comedia om doctor Simon

Prologus ber vänligen de församlade låta sig roas av;
" Ett lustigt bijspråk... (dialog) "
Först ut är bonden som beklagar sig över att vara i ' Dochtor Simons' , dvs hustruns våld. Hon bannar och slår honom hela tiden. Drängen beklagar honom:
" Bätter är boo iblandh Lejon och Drakar /
       Ibland Scorpioner och theras makar/
Änn hos en sådann quinna/ "
   Men pigan håller inte med. Hon beundrar sin matmor och tänker själv en gång ta herraväldet över sin blivande man. Fästesvennen protesterar och Fästemöön lovar att aldrig bli en "Doctor Simon " utan alltid vara sin man undergiven.  
   Sist står så bonden öga mot öga mot sin fru. Det blir ett förskräckligt gräl där hustrun inte sparar på invektiven. Snart blir det också handgripligheter. När hon gått över honom med knölpåken har hon också vunnit husbondens rätt - att bära byxor och råda över hushållet.  
  Hustrun tackar sin mor som lärt henne ta makten. Och pigan tackar sin matmor som nu rätteligen bär husets byxor.
   Epilogus sammanfattar den sista vändringen i dialogen:
    " bonden grät och hustrun logh" /
men överlåter till publiken att själv tolka det som ett lyckligt eller olyckligt slut.

Tegnér; Esaias, d y, "Enn lustigh comedia om doctor Simon" , i Ur språkens värld, 2. 1925.