En lektion

   Det unga paret ligger på var sin soffa i sängkammaren. De är nygifta och har bott fyra månader på den gård föräldrarna skänkt dem. Det är vacker solnedgång utanför och hon har ännu inte klätt sig. Hennes första replik är:
- Gud, vad jag har tråkigt!
Så följer ett samtal där han håller med henne om allt. Hon klagar över lantlivets enformighet och han instämmer. Hon orkar inte längre spela piano och han säger sig inte orka läsa högt för henne.
   Hon föreslår en resa till Stockholm och han börjar genast packa för nästa tåg. Hon vill bo på hotell och han är villig att spendera de pengar som sparats för en skördemaskin. I allt håller han med henne och målar upp livet i Stockholm där de kan roa sig i total frihet. Han ska kunna rumla om med sina vänner och hon gå på teatern. De ska leva ett modernt nöjesliv i staden.
    Då börjar hon gråta mitt i packningsbestyren. Hon förstår att hon kan förlora allt. Genom att hålla med henne om allt och uppfylla hennes minsta önskan har han varit en spegel för henne. Hon inser att begäret till ständiga nöjen och förströelser öppnar sig mot en avgrund.
    Hon får sista repliken:
- Du - -  ! Det är ändå allra roligast att ha tråkigt  !

 Agrell, Alfhild, En lektion, 1884