Dyveke

Kung Kristian II av Danmark har den vackra och fromma Dyveke som frilla. I slottet finns också hennes mor Sigbrit som har stort inflytande över kungen. Hon intrigerar mot drottningens biktfar Jago från det spanska hovet. När Jago fängslas förklarar den spanska kungen krig mot Danmark.
   Den enda som kan lugna kungens mörka sinne är Dyveke. Hon är dock själv orolig efter nattens dröm. När hon lugnat kungen blir hon uppsökt av drottningen som ber henne övertala kungen att benåda den fängslade biktfadern. Dyveke beskyddas av hövitsmannen Thorbern Oxe, som älskar henne djupt.
   Snart är dock Dyveke döende, förmodligen förgiftad av en ros som några borgarflickor lämnat henne föregivande att avsändaren är Thorbern Oxe. Kanske hennes egen mor Sigbrit är med om det onda anslaget.
   Det slutar med en tablå kring den döende Dyveke. Kungen, narren, drottningen, biktfadern mfl bildar en öm grupp kring henne.

Cederman, Rosalba, "Dyveke", Handskrivet manus, Sveriges teatermuseums arkiv.