Drottning Christina

Drottning Christina är en dram som handlar om vem som ska bli hennes make och därmed Sveriges stadschef. Vidare förespråkar den att förnuftet måste råda över den privata känslan när det handlar om rikets framtid. Två brev spelar en dramaturgiskt avgörande roll för den rafflande händelseutvecklingen.
   I första akten presenteras kärleksintrigen. Fältherren Torstensson, som representerar förnuftet, tycker att Christina ska gifta sig med prins Carl Gustaf. Christina själv, som representerar känslan, vill gifta sig med Delagardie som hon älskar. En ytterligare vridning i denna kärlekskarusell är att Delagardie i sin tur är förälskad i Maria samtidigt som hans förnuft säger att han bör uppfylla drottnings vilja och bli kung. I andra akten sker en fördjupning av Christinas dilemma – att å ena sidan vara regent och å den andra inte ha makten att själv få välja sin make. Hon inser att Carl Gustaf åtrår makten och att ett äktenskap med honom kommer innebära att hon blir hans undersåte. Oxenstjerna som axlar hjälterollen gör entré. Med en faderlig auktoritet klargör han att Christina måste sätta statens väl framför sina personliga känslor. I den tredje akten får Delagardie ta del av ett brev som framkallar en känslostorm som omfattar blygsel, fasa och glädje. Han fattar ett ”våldsamt” beslut och går tillsammans med Oxenstjerna in i slottskapellet. I fjärde akten får även Christina kännedom om det fasansfulla innehållet i brevet. Det visar sig att Delagardie är ingen mindre än hennes bror. För en kort stund tappar Christina fattningen. Därefter utnämner hon prins Carl Gustaf till tronarvingen och förenar Delagardie med Maria.

Kellgren, Johan, Henric, Drottning Christina, 1792