Det ringer!

Ursprungsbeteckning: Skämt i en akt

Helena Nyblom (1843 - 1926)

Rollista

Änkefru Thea Francke, 33 år
Konsul Oscar Eggert, hennes ogifte bror, 35 år
Brukspatron Agathon Sommerberg, 58 år
Fröken Julia Witt, 25 år
Mina, fru Franckes kammarjungfru, 26 år

Antal (totalt):

Antal män:

Antal kvinnor:

Ridån går upp framför en elegant men tom salong. Det är hemma hos den unga änkan Thea och hennes ogifte bror i Stockholm.
   Så börjar det ringa i en telefon, strax därpå i en annan. Efter ett tag kommer jungfrun springande, hon får fullt upp med att svara.
   Då ringer det också på dörren. Det är en barndomsvän till Thea som kommer på plötsligt besök, brukspatron Sommerberg.
   Så småningom gör Thea själv entré, iklädd kort kjol och ledandes en cykel.
   Sommerberg, som inte träffat Thea på många år, förstår att hon nu lever ett modernt, aktivt storstadsliv med föreningar och kommittéer tillsammans med lika moderna väninnor.
   Under sitt besök försöker Sommerberg gång på gång framföra sitt egentliga ärende; att fria till den Thea han aldrig kunnat glömma. Han får henne att minnas tystnaden i skogen och glittret över sjön på landet där de brukade träffas under hennes uppväxt. Han får henne till och med att spela de visor de brukat sjunga tjugo år tidigare på pianot. Hela tiden blir han dock avbruten av telefonsignaler.
   När Sommerberg äntligen kommer fram med sitt ärende är det för sent. Fem minuter tidigare har Thea förlovat sig med telefondirektör Schmidt. Per telefon, förstås.

Källa:

Nyblom, Helena, Det ringer!,Stockholm,1902

Visa/dölj uppsättningshistoria

Hösten 1900 var det premiär på Helena Nybloms enaktare Det ringer! Stycket ingick i ett plockprogram tillsammans med två andra enaktare. Det var inte första gången som telefonen fick spela en dramaturgiskt avgörande roll i handlingen. Tvärtom hade Victoria Benedictsson redan 1887, om än på ett annorlunda sätt, vävt in den moderna teknologin i sin enaktare I telefon.
På premiärkvällen var salongen så gott som fullsatt. Strax efter klockan halv åtta anlände konungen. Publiken reste sig upp och blev stående medan orkestern stämde upp i folksången. Samtliga kritiker var positiva och framhöll att Nybloms skämt var roligt, dialogen ledig och ämnet – om telefonens obehagliga och okänsliga intrång i de mest privata situationer – modernt. Hon hade gjort en poäng av folks överdrivna användande av telefonen.

   Det är ej blott det ofta öfverflödiga telefonerandet, utan äfven åtskilliga andra nutidsegenheter i det dagliga lifvet, som i
   detta stycke göras till föremål för ett lika berättigadt som harmlöst skämt. Det hela är qvickt och roligt, osökt och
   därför av god verkan. (StD)

Recensenten i Stockholms Dagblad gjorde en snarlik reflektion och skrev att Nybloms enaktare var en lustig betraktelse över:

   [D]et öfverdrivna användandet af telefonen, hvartill särskildt våra söta Stockholmsfruar och deras husjungfrur samt all
   förälskad ungdom här i staden lära göra sig skyldiga. Man förlofvar sig på telefon, tillförsäkrar sig föräldrarnas
   välsignelse på telefonen o. s. v. – Utom det att affärer uppgöras, komitéfrågor diskuteras och små komplotter uppgöras
   på samma behändiga vis.

Recensenterna framhöll att samtliga skådespelare spelade bra. Det var livligt och glatt. Recensenten i Stockholms Tidningen framhöll att Baeckström, som spelade den gamla onkeln vars frieri ständigt avbröts av telefonen, fick publiken att storskratta. Pehr Staaff i Dagens Nyheter skrev att fru Lindberg i rollen som den moderna änkan briljerade med ett gott och stundom utsökt spel. Summa summarum låg det ett muntert humör över det hela: ”och detta muntra humör meddelade sig till åskådarne, som hörbarligen voro mycket roade”. När ridån gick ner under en symfoni av ihållande ringningar från Allmänna Riks- och den enskilda tvingade publikens hjärtliga skratt upp ridån igen. Recensenten i Stockholms Dagblad tyckte att det nya plockprogrammet var ett bra grepp av Dramatiska teatern och förutspådde många föreställningar.

Källa:

Aftonbladet, 1900-09-10
Dagens Nyheter, 1900-09-09
Social-Demokraten, 1900-09-10
Stockholms Dagblad, aftonupplagan, 1900-09-09
Stockholms Tidningen, 1900-09-10

: Faksimil
: Bearbetningsbar text (Word)
Tryckår:: 1902
Antal akter:: 1
Antal sidor:: 51
Urpremiär:: Kungliga Dramatiska Teatern, 1900-09-08
Här finns titeln:: LIBRIS

Kommentarer

logga in eller registrera dig för att kunna kommentera

En välskriven pjäs om en

Skrivet av Marika V Lagercrantz

En välskriven pjäs om en av modernitetens förbannelser; den nya telefonkommunikationen som avbryter varje verklig kontakt mellan människor. Alla pratar oupphörligen med personer som inte är närvarande på scen.

Det ringer!

Handling

Kommentarer

En välskriven pjäs om en

NYTILLKOMNA PJÄSER

SÖK PJÄSER