Den försonade fadren

Det börjar och slutar med tårar,  först i sorg och sedan i lycka. Carolina älskar sin man Wilhelmi och sin lille son. Ändå längtar hon hela tiden efter sin far som sedan sju år vägrar träffa henne för att hon gift sig mot hans vilja. 
  Wilhelmi försörjer sig nu som simpel porträttmålare.
Inte förrän i andra akten visar det sig att han egentligen är son till en av landets högsta generaler. När Carolinas far beger sig till målaren Wilhelmi för att hjälpa sin gamle väns son vet han inte att denne är gift med hans dotter.
Först när han får se det porträtt Wilhelmi målat av Carolina smälter hans motstånd. Han störtar i Wilhelmis famn och ropar:
                   "Gud! Förbarma dig! min
   Dotter - Min Carolina ! hvar är hon?
   hvar är hon?"
Carolina störtar in.
    " För sin Fars fötter."
Då, när alla omfamnar varandra faller ridån.

Lindegren, Carl, Den försonade fadern, 1795.