Den bergtagna

Det är en tragedi om hur en kvinna förtrycks och förintas i den fria kärlekens namn.
   Det börjar en solig majdag i en ateljé i Paris. Där bor tillfälligt Louise, 32 år. Hon är sjuk och några av hennes konstnärsvänner är där och pysslar om henne.
   När skulptören Gustave Alland kommer på besök lämnas Louise ensam med honom. Nu utspinner sig ett samtal mellan dem där han både uppvaktar henne och öppet deklarerar sin syn på den fria kärleken. Den äkta kärleken är fri, den blommar för att sedan vissna ner. Enligt hans övertygelse klarar inte kvinnor det. De behöver trygghet. Louise försöker försvara sig mot hans inflytande.
   Nästa akt utspelar sig en månad senare i samma ateljé där Louise nu bor kvar bara för att kunna träffa Gustav Alland. Han har inte varit där på flera dagar vilket hon upplever som en hel evighet.
   När han äntligen kommer vägrar han ge några löften och berättar om en mycket vacker kvinna som sitter modell för honom. Hon blir sårad och han anklagar henne för att inte kunna ge sig hän, för att vara småaktig och misstänksam. Hon gråter och kan inte längre försvara sig.
   När han gått försöker hennes väninna varna henne för Alland och berättar att hon själv haft ett olyckligt förhållande med honom. Louise förstår att hon blivit förtrollad av honom och inser att hon måste resa hem. Efter ytterligare ett möte på tu man hand med honom faller hon ihop.
   Tredje akten utspelar sig i Louises hem i en svensk småstad. Det är hennes födelsedag och det regnar. Hon känner sig helt främmande där och längtar bara tillbaka till Paris. Där finns ingenting hon kan glädjas över, varken att bli uppvaktad av barndomsvänner eller av en gammal trogen kavaljer som nu friar än en gång. Först när hon får brev från Paris lyser hon upp.
   Sista akten utspelar sig ett år senare i ateljén i Paris, nu inredd med nya möbler, mattor och en skulptur av Alland. Louise har helt gett sig hän åt honom, han är hennes bergakung som förtrollat henne. När han nu kommer på besök är det emellertid för att säga det han tidigare varnat henne för - han vill vidare, kärleken har börjat vissna och deras förhållande måste upphöra.
   Hon accepterar hans besked. När hon senare kommer hem efter att ha fått se hans nya skulpturgrupp är hon dock alldeles förkrossad. En av gestalterna i gruppen bär nämligen hennes drag. Det är en liggande, död kvinna.
   Hon är inte arg men fullständigt tillintetgjord inför det som hon uppfattar som hans genialitet som konstnär och tror helt på den bild han skapat av henne; hon är den svaga förloraren.
   Några vänner kommer dit för att hjälpa och trösta henne. Hon stänger dock in sig i sitt rum och förbjuder dem att störa henne. När Alland också kommer visar det sig att hon tagit sig ut bakvägen. Snart får de veta vad som hänt. Hon har dränkt sig i floden. Det slutatar med att de bär in hennes kropp på bår.

Benedictsson, Victoria, Den bergtagna, 1890