Bele-Snack

 Bele-snack uppfördes första gången i augusti 1649  på ett bröllop på Åbo Akademi. Chronander dedicerade sin komedi till brudgummen, ”Then Ädle och Wälborne Herre ”, Jöns Kurck som var lagman och hovrättsråd i storfurstendömet Finland. Chronander, som var en studerad man, en ” Studij Juridici Dyrckare”, hade själv hört hovrättsrådet förläsa ”nyttiga Discurser och skarpsinniga Judicia” .

  Bele-Snack är både en uppsluppen bröllopsfars och en lärobok i retorik. Varje akt inleds med  ”Argumentum”, där  rollkaraktärernas  skilda ståndpunkter sammanfattas. De har alla vitt skilda åsikter om dygden och lasten,  om kvinnor och män, klosterliv och änkestånd. Alla dispyter kretsar dock runt huvudämnet; äktenskapet. Är det gott eller ont ? Ska man verkligen gifta sig och i så fall med vem ?
   Dispyterna blir inte sällan handgripliga. Den unga  nunnan Virginia, som blivit våldtagits av en munk,  måste klä av sig kjortel och tröja för att komma undan sina vedersakare. Den liderliga Acolastus, som förfört och övergivit många kvinnor, blir till sist infångad och bunden för att få ett gruvligt straff.

 Men i Bele-Snack uppträder också tre sedesamma bröder  som följt sin faders goda råd:

” Wij ährkänna wara den bästa  skatt,
Som wår Fadher kär hafwer oss lemnat.
Han oss til Academien skicka,
Ther at Bookligha Konster indricka.”

De är exempel på den tes som bevisas i varje akt; att studier är bättre än all världens skönhet och rikedomar. Divius har studerat flitigt och därmed fått ett bra ämbete. Han följer sedan sin beskyddares goda råd vid valet av hustru. Han tackar nej till Venus sköna och Junos förmögna döttrar för att i stället välja Minervas fattiga men dygderika dotter.

”Ty Dygd och ähra är stadigh och fast,
Men skönheet och Godz försvinna medh hast. ”