Baron Sjelfklok och Fröken Granlaga

Handlingen i Baron Sjelfklok och Fröken Granlaga kretsar kring ett par egensinniga karaktärer som är kära i varandra. Drängen Peter inleder komedin med en presentation av sin synnerligen dryga husbonde baron Sjelfklok. Han är envis, snål och övertygad om sin egen klokhet. Hans hjärta klappar för den minst lika egensinniga fröken Granlaga. Hon är en neurotisk pedant i både stort som smått och följaktligen en riktig plåga för sin omgivning. Med i kärleksintrigen är också en viss baron Alfvarsam som även han är förälskad i fröken Granlaga. Fröken själv tycker att han är en hopplöst omodern tråkmåns och hon trånar efter den modemedvetne baron Sjelfklok. Hon beklagar sig för pigan: 

   [S]e på hans klädedrägt, som han aldrig ändrar, förr än modet är öfwer år gamalt: ty jag mins, at han gick med en stor Pung
   i Peruquen, när de andre ej brukte dem större, än en lagom snusdosa nu förtiden […] Hatten bär han sällan under armen, ty
   han säger, den är gjord åt hufwudet. […] Och han har gått med medelmåttiga Skospännen, när andra brukt dem stora som
   sexmarksplåtar. (s. 8)

 

Problemet är dock att Granlagas far givetvis föredrar Alfvarsam framför Sjelfklok. Efter en dråplig scen på ett ”Caffé-hus” där pudret formligen ryker om baron Sjelfkloks peruk får komedi som sig bör en lycklig upplösning och de förälskade tu får varandra.