Askungen

 Askungen får på nåder bo hos de elaka systrarna. Hon är illa klädd, fryser och söker värme från askan i spisen. När systrarna åkt till prinsbalen får hon veta sanningen av Barbra gåsvakterskan. Askungen är egentligen är en riktig prinsessa och gåsvakterskan hennes gudmor och goda fé som ska ta med henne till balen. Fen ger henne en vacker klänning och sätter till sist på henne vita silkesstrumpor och sidenskor med förmaningen "Dina bara fötter är minnen af din ringhet, och dessa skor förmana till ödmjukhet". Om Askungen glömmer detta på balen ska hon förlora först en sko och sedan den andra. 
    På slottet undrar alla vem den vackra, okända flickan är. Prinsen blir omedelbart förälskad och dansar bara med henne. De elaka systrarna blir förstås rasande över konkurrensen och till slut brister Askungen i ödmjukhet. Hon tappar då den ena skon och försvinner från balen med sin gudmor. 
   Nästa dag värmer hon sig återigen vid spisen i sina lumpna trasor. Balen, prinsen och den goda fén framstår som en vacker dröm för henne. När prinsen kommer för att prova skon faller alla illusioner. De elaka systrarna får sitt straff trots att Askungen förlåter dem. Prinsen är så lycklig att han blir svartsjuk på sig själv. Askungen undrar om hon återigen ska vakna ensam och fattig. Prinsen tröstar:

Låt oss lefva i vår saga!
Långt är då till lifvets slut.
Dig skall ej din dröm bedraga.
Trubadur, sjung sagan ut!

Topelius, Zacharias, "Askungen", i Läsning för barn 7, 1891