Aldrig i lifvet

Författaren Gunnar har det motigt såväl privat som i arbetet. Ingen är intresserad av hans alster och följaktligen är ekonomin urusel. Därtill är hans hustru Hilma missnöjd och hennes ideligen uppdykande mor är lika irriterande som en sten i skon. Gunnar inser att det bästa för alla parter vore att han dog. Då skulle han geniförklaras, hans verk höjas till skyarna och pengarna trilla in. Den pressade atmosfären briserar, Hilma vill skiljas och Gunnar beslutar sig för att resa bort.
   Fjorton dagar senare kommer fiskaren Söderman och meddelar att Gunnar förolyckats under en båttur. Ryktet om hans död sprids och plötsligt vill teaterdirektören köpa pjäsrättigheterna och bokförläggare lägger feta anbud på hans samlade författarskap. När det visar sig att Gunnar inte alls drunknat blir Hilma och svärmodern överlyckliga. Deras lycka delas dock inte av alla, förläggaren Jakobson anser sig lurad och vill upphäva affären. Idén framkastas att Gunnar ska åka utrikes och återuppstå när affärerna börjat rulla. Gunnar klargör att han tänker stanna hemma i förhoppning om att Jakobson en dag ska erkänna hans författarskap. Jakobson utbrister att det kommer han aldrig i lifvet att göra.

Geijerstam, Gustaf af, Aldrig i lifvet, 1891